Dagen går i hårets och sminkets tecken. Måtte dagens körschema med tider och platser hålla. För oss tjejer då, killarna har jag hört "slänger på sig kostymen och kanske fixar till håret lite". Idag är det iallafall vår tur att vara fina tillsammans.
Igår firade vi in studenten med en middag på Big Street. Vi slängde på oss studentmössorna och det hölls tal, spelades livemusik och återupplevdes gamla minnen. Nu drar hela programmet igång, och det är mycket att göra. Så vi ber om ursäkt i förhand för eventuell och högst trolig frånvaro några dagar framöver. I morgon är det dags för balen med stort b. Wish us luck!
Såhär hade jag inte tänkt mig det... Jag visste ju att det skulle ta slut så småning om, men inte så plötsligt och inte på det här sättet. Det gör lite ont i hjärtat att du gav upp och kommer försvinna. Jag vet att du var tvungen men det gör det ju inte mindre ledsamt. Jag har fortfarande på mig armbanden jag fått av dig år efter år, nu vet jag inte rikigt hur jag ska göra med dem. Jag har ju behållit dem för att jag räknat med att det skulle komma fler. Men jag kan ändå glädjas åt tiden vi haft, det finns många fina minnen. Sena nätter och höga skratt. Du är en sån som gjorde både mig och andra väldigt glada. Det gör ju att det blir ännu tråkigare att det blev såhär. Jag hade tänkte att vi skulle växa ifrån varandra, sakta glida isär för att ta olika vägar. No hard feelings. Så kunde vi förbli vänner och kanske ses någon gång då och då. Men hur det än blir så tror jag faktiskt att vi kommer mötas igen, så jag säger på återseende. Tills dess vill jag bara tacka för allt Peace & Love.
En episk helg i Stockholm avslutades på Cirkus-skiva med en klass vi inte kände. Så här såg vår sista dag i storstan ut.
Och shopping på andra ställen.
Anna hämtade upp oss och så bjöd hennes familj på en underbar middag. Det var gott med lite riktig mat efter att ha levt på proviva.
Kvällens direktör.
Clowner.
Anna och Julia var akrobater.
Vårat fina cirkussällskap. Drog runt på Stureplan och bad turister ta kort på oss. "Oh they have graduated!"
Klubben. Det visade sig efter lite research att ryktet om att One Direction varit där var falskt. Bartendern visade bilder på Justin Bieber, men Matilda kände sig lurad och besviken.
Klubben var hemskt fin med sammetssoffor och kristallkronor.
Linnea var en dramatisk påfågel.
Lantisar.
Världens minsta rökruta. Tre i bredd, personligt utrymme är överskattat.
Djuren bondade. På bild Rasmus da giraff.
Pictures by Matilda och hennes iPhone.
Vi vill tacka för att Stockholm visade sig från sin bästa sida och de härliga människorna vi fick umgås med. Nu är vi sjuka och trötta, och på väg hem.
Efter mattenationella igår, bestämde vi oss för att åka till Stockholm. Det kan ju vara kul, tänkte vi. Och det var hemskt fint. Eftersom systemkameran inte var så sugen på utgång fick den stanna hemma, så det här är kvällen sedd ur Matildas mobil.
Vi mötte upp fina Anna och hängde med henne till en spelning. Hennes polare hade ett band, Andra Hand hette de och så här såg de ut. De deltog i en talangtävling och var överlägset bäst, vilket ledde till att de kammade hem 10 000kr.
Vi fortsatte med drinkar på söder.
Anna tog med oss till Sommar. Det var fint. Vi dansade till Movits på indiegolvet, till Outkast på hiphopgolvet och såklart det vanliga på housegolvet.
Härligt och kunna vara både ute och inne.
Pictures by iPhone 5
Efter ett par underbara Chicken Nugget's promenerade vi hemåt och hamnade mitt i en soluppgång. Så varför inte passa på när man väl är uppe. Så vi gick ner till hamnen där det var alldels stilla och fint, och tydligen frambringar alkoholen och den tidiga timman oväntat bra bilder, de kommer upp lite senare.
Sista provet klart. Ba sådär. Imorgon åker vi till Stockholm ett par dag och spenderar pengar vi inte har. Blundar, drar kortet och leker cirkusprinsessor och prinsar. Ba sådär, det med. Häääj!
Så här minus mössa kan man se ut när man presenterar sitt projektarbete på Forum Ung i Rättvik för både politiker och elever. Hemskt kul, tack igen. Nu ska här pluggas matematik, på fredag eftermiddag andas vi ut. Fett.
Vår sista dag i Warszawa. Det var fantastiskt väder. Vi tog världens godaste kebab i en tunnel och satte oss i parken. Under träden luktade det sommar och allt kändes smått underbart efter en lång vinter.
När simon skulle ta kort blev det en lättare halshuggning på bilderna, haha.
Mitt sällskap är glad att få vara med på bild.
Efter allt solhäng gjorde vi oss klara för middag, tog ett glas vin och kilade över gatan till Hard Rock Café. Vi åt så mycket, jag skulle tvunget avsluta med dessert också. Illamående och helt färdiga rullade vi hemåt, stannade om vartannat för att ta en sista titt på allt. En hemskt fin resa på alla sätt.
Vårt senaste lilla fynd. Här hängde vi i helgen med snygga vänner för att fotografera till något alldeles, alldeles särskilt. Resultatet kommer upp inom några dagar, spännande!
I fredags var det dags för Alva att ta ut sin uppskjutna 15årspresent, vilket var ett restaurangbesök och en Tallest Man On Earth-konsert i hans hemstad Leksand.
Först var det häng med härliga människor.
Det jämfördes skostorlekar, 35:orna mot 44:orna.
Sen väntade vi på konsert och festivalkänslan kom krypande.
Himla kul med så mycket folk.
Det är bra med lång kompis som till och med är längre än Tallest Man himself.
Så här coola var vi.
Sedan spelade Le Betre.
Pictures by Matilda, Alva, Oscar, Magnus and whoever held the camera.
Tallest Man imponerade stort och projektet och syftet med det hela var mycket fint. Väldigt, väldigt bra kväll.
Ett litet godmorgon från en morgontrött hjärta. Gnuggar ögonen, sträcker ut en öm kropp, stannar kvar i sängen. Ingen stress. Lungt och i sin egen takt kan man kliva upp, titta ut och konstatera att tja, idag kanske kan bli någonting. Äta frukost, bläddra i tidningen. Lyssna på P3. Vad helst man känner för. Se fram emot elva-fikat, lunch och eftermiddagsfikat. Göra något nyttigt, eller inte.
Så mycket ser vi fram emot helgmorgonen. Planerar att fylla dagen med aktiviteter utomhus och bara njuta.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om våra lärare har något slags perverst intresse i våra liv eller om de helt enkelt tycker det är viktigt att visa någon slags personlig mognad. På den senaste tiden har de uppgifter vi fått cirkulerat mycket kring oss själva. Mycket mer än vi varit vana vid. Uppgifter som kräver en stor skopa självinsikt och långa funderingar. Det är svårt att sätta ord på sig själv, sin lycka och hur man är som kulturkonsument, när man egentligen inte har den blekaste om vem man är. Man kanske inte är den man skulle vilja vara. Man kanske känner att det som gör en lycklig inte stämmer överens med bilden man vill ge av sig själv. Musiken som man helst dansar till tillhör kanske inte den värld man så brutalt gärna vill tillhöra. Att bli bedömd är alltid jobbigt, och att få betyg på så intima tankar är inte det lättaste alla gånger. Även om det handlar om framförandet kan det ge en extra belastning. Jag tror dock inte att man ska undvika det, för det kommer möta dig snart ändå. Huvudet högt är en bättre position än att skämmas för sig själv. Alla gånger.
Själv inbillar jag mig att jag är vis eftersom jag vet att jag inte är vis, det vill säga att jag har rätt stor koll på mig själv även om jag samtidigt inte alls har det. Hemskt vis är jag, där jag ligger i min säng, känslomässigt utmattad av att identifiera sig med saker hela tiden. Läser om feminism, blir lite förbannad för att det är farligare att vara kvinna än soldat i moderna konflikter. Tar en kvällsmacka, planerar morgondagen genom att planera in så lite som möjligt. Vill inte försöka sova, kommer inte gå utan att tänka igenom massa strunt och trams. Slår på en låt, nynnar med, känner mig liten, känner mig ensam, känner mig viktig. Känner mig besviken och hemskt nöjd. Vist var det ja.
Så var vi framme vid den sista dagen på våran helt klart hädelserika och annorlunda resa till Lviv i Ukraina. Det fanns mycket bra och dåligt, mycket upp och ner, men nog kan vi enas om att det var en livserfarenhet som hette duga i alla fall.
Jag och min kära värdfamilj. Jag gillade dem verkligen, mamma va så snäll och pappan var bara så himla rolig. Min ukrainske vän och hennes kompis var så söta.
Sen var det bara att vänta på flygplatsen.
Åt en dyr flygplatsmacka för typ 100kr gjorde vi medan vi väntade. Som jag tidigare sagt åt vi så himla mycket i min värdfamilj, myckt och ofta. Och min mage ställde om sig under de här dagarna, så så fort jag lämnade dem blev jag hungrig. Och sen var jag hungrig hela tiden.
Började dagen i morgonrock, och kände mig fånigt fin.
Vi promenerade till Gamla Stan. Så här såg den ut.
Det var fullt med fina byggnader och restauranger.
Hej.
Lunchen fick jag ingen bild på. Den bestod av saftigaste kycklingen någonsin, nån slags potatis och surkål. Mm.
Obligatoriskt Starbucksbesök och mys i värmen.
Efter en tupplur på hotellet drog vi ut för att äta middag. Jag provade en specialitet, öl och juice. Smakade hallonsoda, med en eftersmak av öl. Spännande.
Vi begav oss till Skybar på Mariott hotel för några drinkar och utsikt över staden. Så var den dagen slut.
Så skulle vi bara vilja säga ett stort grattis till våra begåvade vänner i bandet RONDA som vann VÄRLDSFOLKMUSIKSCHLAGERFESTIVALEN! Precis som bandet själva sagt; "Förutom att det är ett av svenskans längsta ord, är det också en tävling, där vi är ett av tolv tävlande band." Och tog hem vinsten gjorde de dessutom!
När kusinen ska iväg på bröllop får man hoppa in och leka frisör. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde men improviserade ihop något jag faktiskt blev väldigt nöjd med. Hade ju ett litet hum om hur tjejerna fixade mitt hår till balen förra året, och det var något liknande Malin ville ha.
I julklapp av min pojkvän fick jag en lapp som lovade att vi skulle åka någonstans i vår. Så vi tog ett flyg till Warszawa och spenderade några fantastiska dagar där. Vi bodde på ett hotell som var det enda som hade klarat sig från bombningar under kriget. Väldigt fint.
Ett stycke rum.
Ut-och-äta-outfit. Notera mitt misslyckade försök att locka manen. Suck..
En Manhattan-inspirerad byggnad som tydligen skulle vara någon slags gåva från Stalin.
Några hemskt goda såser och en portion pasta fick bli vårat första mål i staden och avsluta en hel dags resande.
Åh så fint jag har haft det med min pojk. Riktigt överjävligt bra. Kom precis hem och tänker nu njuta av min familjs odelade uppmärksamhet. Sen väntar Game of Thrones, som jag längtat. Imorgon får jag ta tag i annat, rätt soft.
Så var det dags, en konsert jag sett fram emot väldigt länge. Känns som om man inte får skrvia något dåligt om Bruce. Tidningarna hyllar honom unisont. Men sanningen är, med en riktig "The Boss" spelning i ryggen, att han heller inte gör skäl för någon som helst kritik. Okej, vi satt i princip 100 meter upp i luften och en halv kilometer från scen, men jag känner ändå att det är ju inte Bruce fel att han drar mer än 55 000 människor och får lov att använda så stora arenor. Och hur som helst förlåter jag honom, för jag har aldrig sett sådan energi och genuin glädje från någon, i tre timmar.
Han hann med mycket också, han och bandet. Under en låt förvandlades hela arenan till en enda stor jazzklubb, under några kändes det som man var på Irland och under andra var det bara förstaklassig rock. Han förklarade ett och annat om kärlek också, på ett bättre sätt än många andra. Han sa också åt en att göra sig av med alla lögner och drömmar som bara förstör en, och jag kände verkligen att mycket av det han sa gick in. Han fick en och tro på det förlovade landet. Och hopplösheten och samtidigt hoppet som finns i "Thunder Road" är svårt att förklara.
Under "Racing In the Streets". Vackert
Han fick mig och tvivla lite också. Är det okey att tycka någon som skulle kunna vara ens farfar är rätt sexig? Jag kom fram till att om han heter Bruce så är det nog det, lite i alla fall. Och en av de bästa stunderna på hela konserten var när han tog upp en liten kille på scen som fick spela gitarr med honom. Hur coolt vore det inte och kunna säga det? Något man kan vara stolt över hela livet. Att lillkillen sen gjorde stage dive och langades över publikhavet till sina föräldrar var ju den klockrenaste avslutningen.
Här är ett litet smakprov jag gjort på hur det såg ut under "Wrecking Ball", en av mina favoritlåtar från nya.
Stockholm tog emot oss med öppna armar och sommarkänslor. Det vill säga sol, grillat och bra sällskap.
Inte alls uppställt för Instagram.
Stockholm förknippar jag med avkoppling. Avslappnat och roligt, semester på riktigt. Åka ner till Anna och Fredrik ser man alltid fram emot, och man blir aldrig besviken. De två är som den där roliga föräldern i ett skilt par, den man träffar nån helg då och då och som skämmer bort en och bara gör allt det roliga, bjuder på glass och sånt. Att få bo hos en kock och en konditor gör ju inte det hela sämre, massa god mat. Och oftast åker man ner för att göra något kul också, och den här gången var det Bruce Springsteen-konsert, mer om det snart, han förtjänar ett eget inlägg han Brucan.
Packning innan en resa. Det enda som är värre är att packa upp när man kommer hem. Just nu är vi på väg till flygplatsen. Hoppas innerligt att jag ska få använda mina Levi's. Hade varit fett. Oavsett kommer jag njuta av nya gator, en fet hotellsäng och mitt fina fina sällskap.
Borde plugga, sitter vid datorn. Borde träna, äter chokladmousse för tredje dagen i rad. Bryr sig? Inte särsklit mycket. Borde googla hur chokladmousse stavas, pallar inte. Är inte särsklit sjuk, tycker synd om mig själv. Borde plugga, kollar kylskåpet. Borde plugga, går tillbaka till datorn. Sitter ute i solen, fortfarande nedstämd. Har egentligen ingen anledning att vara bitter, blir ännu bittrare. Haft en bra helg i Stockholm, allt annat är tråkigt. Borde festa sista månaden innan studenten, stannar hellre hemma. För frisk för att inte göra nånting, för sjuk för att orka ta tag i nåt. Dags att rycka upp sig? Scrollar igenom facebook en gång till.
Ber än en gång om ursäkt för denna utdragna historia. Än en gång skyller jag på att livet kom emellan. Det är ju vårbildernas tid nu, då känns det som de förstör, de gråa, snöiga, kalla Ukrainabilderna. Perspektiv och kontraster, kanske det det handlar om, precis som i livet på något sätt. Nu kom i alla fall sjukdom mellan mig och livet, och då passade ju det här bilderna bra, för sinnesstämningen och så, och jag fick tid till att lägga ut dem.
Vi fikade en hel del, gud så vi drack kaffe. Vet inte riktigt vart jag lagt skärpan här, men ville ju ha med en klassik kaffekoppsbild.
Sån jacka som hon i bakgrunden har hade varenda en i Ukraina. Päls och sånt. Och så jag med ett litet ansträngt leende.
På universitetet besökte vi studenter som läste svenska. Riktigt roligt! Och de var duktiga också, en kille kunde engelska, spanska och japanska också, precis som jag. Så vi växlade på lite alla möjliga språk, tills han sa att han kunde franska, polska och ryska också, då blev det inte lika kul längre. De visste vilka Kent var också, coolt.
1. Oh so empty bag, planning is not my thing 2. Fantastic new album by Håkan Hellström.
Mindre schemalagda dagar, mer ansvar för självstudier. Hälften av den dealen kan jag hålla, for sure. Drog fram farsans gamla väska och försökte packa. Startade en tvätt. Kom på att jag glömt hänga upp den nu. Kommer inte göra det heller. Hög på livet, tja not much. Men ändå, nog är det skönt att solen värmer och att pojkarna har shorts fast det inte riktigt är så varmt egentligen. Jag såg en humla idag också, och tänkte på Thunder och hans fina ord om humlor; "En humla kan inte flyga heller,enligt vetenskapen..".
Såhär kan det se ut när jag tvingar min bror att agera modell så jag kan få utlopp för mina fotocravings. Han gick med på att bli släpad runt i skogen i utbyte mot en profilbild. Taget. Ljuset bestod av en hemskt molnig kväll, ganska intressant att fotografera i. Just nu testar jag mycket olika grejer. Hemmapular ihop en reflexskärm till exempel, utforskar olika tekniker. Ganska jättekul när det fungerar ska jag säga.
Sånt kan man i alla fall hålla på med medan andra är ute och dansar. Nåja. Ber lite halvt fast ändå inte om ursäkt för den genomgående deppiga stämning som många av de senaste bilderna förmedlat. Jag har alltid tyckt våren varit mer deprimerande än hösten, ingen förklaring till varför. Men det ska ändras! Matilda är i ett förhoppningsvis soligt Stockholm och jag ska ut och se mig om nästa vecka. Tills dess, lyssna på http://open.spotify.com/user/1123009347/playlist/6wOwur69aZBnkSE9E5nWyF och njut av bilderna av vårdepp i en blandning med finaste indiemusiken.
Såhär stiligt hade vi det igår. Det tackar vi för. Idag söker vi efter allt som innehåller fett och socker, och inser att vi inte kommer göra någonting av det vi planerat idag.
Alva, Linnea och Matilda.
16, 20 och 20.
Vi skriver, fotograferar och experimenterar utan att riktigt veta exakt vad det är för något vi gör. Men vi gillar det, hoppas att ni också gör det.
