För er som inte vet vad påsk är så är det en kristen tradition som varenda svenne firar, fast vi egentligen inte vet vad vi tror på eller inte varit i kyrkan på ett bra tag heller för den delen. Men det är fint och mysigt och man får en anledning till att umgås och äta mycket mat, vilket i sig är en alldels utmärkt anledning för att fira just påsk. Påsken spenderas med jobb, släkt och vänner, och utgång. 

Beteende 

 

- Vara självsäker och kunna säga att andra tjejer är bra. Dvs dölja hur falsk man egengligen är och kommentera "finns gmn<3" och "Waow, snyggggish.se" och sånt trams. 

- Du ska vara smart. Eller nej, du ska vara dum. Eller, du ska vara smart nog att veta när du ska spela dum och få andra att tro på det. 

- Du ska alltid vara glad. Om inte, sätt på dig en mask och spela att du är det. Det leder till hysteriska fasader, okontrollerat höga fnitter och falsk optimism.  

- Du ska klaga. Var glad men klaga ändå på samma gång. Tjata på killar hur dryga de är när de ger dig uppmärksamhet. Lättast och snyggast gjort genom att skrika det genom korridoren, gärna riktigt högt så att så många som möjligt ska höra det och ge dig deras uppmärksamhet.

- Du ska vara liten. Och gullig. Och ganska försvarslös. Samtidigt citera "starka" kvinnor men ändå falla tillbaka i könsroller som du säger att du hatar.

- Falsk blygsamhet. "Åh nej, kolla inte på mig" medan man i själva verket vill att man ska vara på allas läppar och i allas öron, oavsett hur mycket det skär sig. 

 

Slutsats: Ärlighet och självständighet skrämmer folk. Var helst inte unik eller dig själv heller, då kommer du inte att passa in.

 

 

Gamla bilder från en gammal sommar. Du vet känslan. Mars tar knäcken på en del, och det kommer faktiskt inte vara över på ett tag. Så tänk er en midsommaraftonskväll som doftar av björklöv och musik från varje gård. Tänk er skymning och blankt vatten, när solen kysser klipporna godnatt och skratten blandas med lukten av motorer då mopederna brummar hemåt i julinatten. När ni nybadade fryser lite på hemvägen, och vristerna blivit myggbitna, och när ni kommer hem ljusnar det redan över åkrarna utanför fönstret. Och att nästa morgon kommer solen att väcka er, och det daggvåta gräset välkomna era bara fötter till en frukost i trädgården. Bara tänk er det.

 

Idag älskar vi hiskelig utväxt, misslyckanden, överdramatik om sandkornsproblem, gamla kloka ord som vi en gång slängt ur oss i sommarnatten men som aldrig riktigt verkade fastna. Vi älskar hur lik en person kan vara något annat, hur många barn som ryms på ett hårstrå och så vidare. Mest massa strunt egentligen. Mycket annat har vi inte att säga, ungefär som vanligt. Bara massa trams och elakheter. Så. 

 

Så länge kan ni titta på trailern till Linneas projektarbete. Det kommer resultera i cirka 13 minuter inspirations-motivations-film när det är klart.

 

 

 

Så var denna lördagkväll räddad.

 

 

Utseende.

 

- Färga håret, men bara så att det ser naturligt ut. Dvs i naturliga nyanser som egentligen inte finns på riktigt.

- Fixa håret, men bara så att det ser naturligt ut. Dvs spendera 20 min på att få en tofs att se slarvig ut på rätt sätt.

- Alltid vara brun, men bara så att det ser naturligt ut. Dvs använda brun-utan-sol utan att bli orangefläckig. 

- Sminka dig, men bara så det ser naturligt ut. Dvs lägga till drag där de inte finns, på rätt sätt utan att det syns.

- Var alltid fräsch. Dvs alltid nyduschad och motsägelsefullt kemikaliebelagd med smink, men duscha inte för ofta för då sliter du ut håret och gör huden torr. 

 

 

 

Ny vecka, nya möjligheter att missa och nya dagar att försova sig. Skämt åsido, så fångar vi nog dagarna mer och mer ju mer vi inser att de snart kommer vara slut. Studenten närmar sig och det är med en skräckblandad förtjusning, utan tvekan. På tisdag åker vi till Uppsala för att kolla på utbildningar. Yä. 

 

/L

När havla familjen är i Stockholm på konsert får jag och mamma underhålla oss själva. Så vi tog bilen, satte i en Bruce Springsteen-skiva och åkte till Färnäs på anitkaffär. Tog tusen bilder på fina små serviser och köpte med oss en tekanna och ett fat.

 

Lovet avslutas med naturdokumentär om Centralafrikas djurliv. En schyst relax efter veckans hårda jobb i Vasaloppstält och Skidskolor. Har fått nog av påverkade människor och barn ett tag nu, de är i och för sig nästan likadana. 

 

/M, L

Instikten sägs få människan att överleva. Att hänge sig åt instinkten är vad våra förfäder gjort i tusentals år vilket har fört de framåt. Varför förvånar det då ett ögonpar och förbryllar en medmänniska, när instinkten tar över. När människor blir till djur. Äckliga, svettiga djur som endast vill fylla ett syfte. Det mest basala behovet av att fortplanta sig. Instinkten tar över, och allt vad insikt och social kompetens heter slits i bitar likt ett piece of meat. I samhället finns inte plats för djur, därför förvånar det kanske när den civiliserade människan ställs mot ett djur för första gången. Sitt eget eller i vänner. Instinkter finns i oss alla, lika olika starka som olika lätta att kontrollera för den olike personen i fråga.

 

I samhället finns inte plats för djur. Men de finns ändå innanför nästan varje fönster du går förbi. Utanför dubbelglasen, som står fuktiga efter den febrila aktiviteten innanför, finns ingen plats för djur. Djuret är skyddat och accepterat när det inte skadar andra. För det svettiga djuret kan förstöra relationer genom att tänka enbart med en del av kroppen, och tappar fotfästet i vardagen. Det stackars djuret blir skrämt av hur dess värld vänds upp och ner, så det stryker längs väggarna. Tyst och försynt, näst intill osynligt. Skamset, för det vet antagligen att det är dets eget fel. Dess tidigare flock accepterar inte djurets beteende, det skadar flocken och både det själv och de andra stöter ut det. Djuret ångrar sig ensam i sin lya, eller i någon annans. Dess drift har redan fångat det, vunnit. Skadan är gjord. 

 

/L