Som min kära vän redan har nämt så ställde vi till med fransk afton i måndags. Inte för att någon av hos hade någon större koll på fransk mat som det visade sig, men att lyssna på fransk musik och dricka vin i randig tröja och basker räckte fint. Så, en mindre bildbomb. 

Australien står i lågor och dit är jag på väg. Helt frivilligt har jag valt och lämna allt de trygga och åka till andra sidan jorden. Inte få fira jul med hela släkten och inte få somna bredvid honom. Inte skratta så som jag skrattar med min fina syster som på första bilden. Eller ja, inte på ett tag i alla fall, för att inte låta överdramatisk. Det finns ju dagar när man undrar vad det egentligen är man har gjort, vad sjutton man har gett sig in på. Men så finns det dagar när man inser att man kan göra precis vad man vill just nu, och att det här faktiskt är ett litet vilset försök till just det, att göra vad man vill med sitt liv. Barriärrev och outback känns som en helt okej början. Och så får man den där känslan av att vara oövervinnerlig istället, som om ingenting i hela världen är orimligt eller omöjligt. Här åker lilla jag till andra sidan jorden, utan någon riktig koll på någonting känns det som. Men jag har lärt mig en sak, när man har den känslan kan man alltid tänka "det kommer bli en bra historia att berätta senare", och då brukar det kännas lite lättare. Och jag tror det här kommer bli en jävligt bra historia till slut. 

 

 

/M

Det är mycket jag uppskattar med platsen där jag bor. Men va fasen. Det är begränsat rent filosofiskt, demografiskt och på alla andra sätt med. Jag tror att barn som växer upp i mindre orter kan känna ungefär som om de har dansat själva hela sin uppväxt. I en skyddad och trygg miljö, med många vänner, men nästan alltid själva ändå. Det finns inte tillräckligt med olika sinnen att det finns någon för alla. Låt oss säga att det kanske inte finns någon i just den åldersgruppen i skolan som förstår en pojkes hobby att dansa. Han kan förstås ha vänner. Men pojken med hobbyn kommer få dansa själv. Vad det än är för ställe mitt identitetssökande, oskuldsfulla, överdramatiska och osäkra unga sinne letar efter så behöver inte nödvändigtvis vara bättre eller finare på det sätt som stör människor. Det behöver bara vara någonstans där jag inte behöver dansa själv. 

 

/L

 

 

 

 

Idag har vi varit på shoot och haft ett litet bloggmöte. Det ledde till lite ändrad profil och ny headerbild, hope you like it, fuck you if you don't. Förhoppningsvis uppdaterar vi lite oftare framivir, men vi lovar ingenting, det är det enda vi kan hålla. 

 

Om man inte har något bättre för sig så kan man gå loss på gamla bilder. Hipster, i know. Tänk er den tröjan med skogen som print, hade varit snyggt.

 

En bild från den HÄR dagen och en shoot i fantastiskt kvällljus en sensommardag. Klänningen hade jag på mig på studenten, känner mig som någon slags hippiejesus på samma gång i den. 

 

/L