Alaska, Bon iver och ensamma fiskare. 

 

 

 

 

 

 
6 dagar kvar tills vi slår klackarna i taket och beger oss ut till sjöss för att festa loss och svänga våra lurviga tillsammans tusentals andra partysugna studenter. STUDENTKRYSSNINGEN 2013, gör dig redo för en resa du aldrig kommer glömma!

/F

 /F

Att vara sig själv. En säker metod för att få personer att gå ner i vikt. Antingen genom att skratta, eller kräkas. Att bara, rent och ärligt och härligt; fläka ut sin fantastiska personlighet. Gärna ska det vara till 100% också. Det ska liksom vara sådär, låt mig tänka, uppstyrt men ändå spontant. Det ska vara ett riktigt Herre min skapare, men ändå ska du inte vara ful eller motbjudande. Sen är det bara att luta sig tillbaka och sleva i sig alla kommentarer och beröm. En sådan underbar människa, va. Kan ni förstå. 

 

Jag bryr mig inte om vad folk tycker, kan ju vara den största lögnen i världshistorien. Ja, större än Hitlers något påklistrade uttalande om att han tycker alla är lika mycket värda. Större än Egyptens "Nej vi ser inte ner på kvinnor." Sociala medier bygger på det behov, att synas och höras. Det är ett samspel med andra människor, det är uppbyggt på att få bekräftelse av andra människor. Slutsats: Du bryr dig om vad andra tycker. Inte vad alla andra tycker. Men fortfarande, du bryr dig. 

 

Att tjata så förbannat om att man är så underbar, att man är så självsäker och accepterande, känns det inte som att människor upptäcker det... jag vet inte... själva? Testa att dra ett skämt, och efteråt säga "alltså jag, (insert name) är så himla rolig", and watch it die. 

 

Under en ganska grå himmel och bland snötunga granar, har jag spenderat min helg. Helt utan tvång och bara hängt. Vi hann med go puderåkning och surf på Experium. Stughäng, långkalsonger och skidåkning får en alltid att må bra. 

/L

Det slog mig att titeln kanske borde ha varit "riktiga män" istället, men eftersom jag hade tänkt nämna självaste kronprinsessan så falerade det hela. Gaygalan är något som får mig att tro på mänskligheten. Faith in humaity restored. Jag är inte gay, jag slåss eller kämpar inte för HBTQ. Men just gaygalan är något som gör mig så oerhört glad. Visst är det lättillgängligt att sorglöst tycka om det när det framställs sådär, när starka och inspirerande människor tillsammans med Sveriges kändiselit driver med sig själva och få det hela att se ut att vara ett enda stort kalas. Men jag tycker det är okey att tycka om det just så. För att, att säga att jag inte bryr mig vore fel, men att jag som inte annars riktar min fulla uppmärksamhet mot detta gör det just då, då måste det ju vara värt någonting. Och kanske, men bara kanske, når det även ut till andra männsikor på samma sätt. 

 

Berörde gjorde det i alla fall. Bara att sjuksköterskan som faktiskt torkade tårar utan handskar var är oerhört stort, och att Victoria näst intill skrek ut sin hyllning till årets homo, det var också ganska stort. Och att människor som Soran, Jimmy och Lawrence, Adam och Adam, och Jonas Gardell verkligen visade hur riktiga män ska vara och att riktiga kärlekshistorier finns. De är modiga, roliga och samtidigt väldigt attraherande. 

 

/M

 

Så var vi plötsligt här. Och vi kanske stannar om vi gillar det. Hänger lite, klagar lite.