Det var längesen jag skrev. I huvudet snurrar ständigt tankar och minst fem viktiga frågor skulle kunna ta sig ut till fingrarna och tangenterna. Men det går liksom inte. Det känns som att förut var allt så självklart. Nu spelar jag alla roller i en argumentation samtidigt. Jag är för, jag är emot och jag är publik och kanske programledare. Ni ser vart det här leder. Juste, ingenstans. 

 

En del saker har jag dock kommit fram till som jag tycker ändå är ganska viktiga. Ganska cheesy och ganska viktiga. Hade ni varit jag hade ni också kommit till insikt om detta, men eftersom ni inte är jag ska jag med pedagogisk elegans nu sprida det jag kommit fram till på 20 år. 

 

Ett. Alla har fel. Barn kan ha fel. Och häpnandsväckande nog så har framför allt vuxna fel. Och kanske viktigast av allt så har jag också fel. Ibland för att det inte finns endast ett korrekt svar. Det finns tolkningar och upplevelser. Därför så kan det ofta hända att alla har fel ibland. Så sluta skyll ifrån dig. Detta leder oss vidare till punkt två.

 

Två. Lyssna inte så noga på vad folk säger. Negativa grejer speciellt. Vad de har hört. Fördomar. Låt dig inte smittas av dammiga synsätt och idéer som du inte vill ha. För; 1. Alla har fel. Och 2: Det är du som bestämmer.

 

Tre. Du bestämmer. Heeeelt själv. Det kanske inte känns så, för det är mycket som spelar in på ditt val. Moral, relationer, vad folk ska tycka. Men i grund och botten är det du som bestämmer. Det gör ofta det hela snarare mer komplicerat, men med frihet kommer ansvar. Punkt 1-3 säger alltså tydligt att den här listan är överflödig och att du kan ge fan i att bry dig om dessa sex punkter. Simple as that. 

 

Fyra. Var snäll. Wow va, nu blev ni imponerade. Men allvarligt, var snäll och omtänksam. Var alltså inte dum. Var snäll mot dina föräldrar, för de har gett dig allt de kunnat. Syskon. Vänner. Den som sitter i kassan på valfri dagligvaruhandel. Börja med dig själv om det känns skrämmande och utelämnande. Men faktum är att vi alla sitter ihop och påverkar varandra med allt vi gör. 

 

Fem. Det kommer antagligen alltid finnas någon som är bättre än dig på något. Rent praktiskt. Och det enda du kan göra är att tro på dig själv för du är ganska awesome ändå. Vi är de vi är, inte våra prestationer. 

 

Sex. Ät mat. Både gott och nyttigt. Sov. Var noga med att inte sova för mycket. Gå istället upp och göra något du kan vara stolt över. Säg ja och säg nej. Säg sanningen så ofta du kan. Ta hand om dig på alla plan. Du är det viktigaste du har och det finaste du kan ge någon annan och den värld som du lever i. 

 

Jag skulle kunna ge så många fler tips. Som att inte störa sig så mycket på andra personer, försöka lära dig så mycket som möjligt om valfritt ämne, äta mycket god mat, pasta förslagsvis, bry sig lagom mycket(läs skit i alla andra de är idioter), försöka att inte bry sig så himla mycket om skruvade saker som ideal och trender. Välja va fan som helst som du vill att ha på dig och vem du vill ligga med. Att göra saker som får dig att må bra osv. Men sånna saker får ni lista ut själva. 

En novemberkväll försvann en god vän ut i mörkret och dörren stängdes bakom henne. Kvar satt vi och söp så gott vi kunde, hällde på mer fejkblod och ranglade vidare mot spännande möten med Jack Sparrow i Halloweennatten. Mitt i den så kallade house-musiken rullar orden ut över de dansande besökarna, de som ska föreställa sexiga katter, men lyckas ungefär minus tre på en skala, och alla andra jag kan se ner på om jag har lust. Sluta drömma om det ljuva livet sjunger han, vår Håkan och frälsare. Första tanken som slår mig är att nu är hon verkligen borta. Jag stannar upp. Tittar mig om och hjärtat drar liksom en lätt skälvande suck. Borta. Känslan går över relativt snabbt, en scream-mask och ännu fler sexiga jävla kostymjävlar senare så är den som bortblåst. Jag vaknar upp och min kropp kräver minimalt med ansträngning och maximalt med fett och vatten. Hon, på väg mot sitt livs hittils största äventyr. Tiden går och inget är särskilt annorlunda. Jag börjar jobba heltid och får ändå för mycket att tänka på. Typ. Har ju min kille och ena, underbara halvan av min bästa vän-duo kvar. Och det gick bra. Vips så blev det januari och hon var tillbaka. Men nog hade det saknats alltid. Kanske är det allt som vi delar. Allt från att vi var små till att hålla varandras hår på diverse toaletter, upplevt och delat fantastiska konserter, resor, hjärtekross, utmattning, pepp, press till att vaka på akuten trots att man antagligen var mest full och i vägen. Hon är tillbaka. Plötsligt kan man berätta något osammanhängande och hoppa över ca 70 % och ändå fattar hon. Plötsligt ringer det utan anledning, pratas sex och hur man brygger kaffe. Allt kommer tillbaka. Det dröms naiva drömmar om framtiden igen. Planeras. Skämtas. Pratas hjärtebesvär och lyssnas tålmodigt. Hybrisen kommer tillbaka, för ingen är lika bra som oss. Det som stör mig nu är att jag jobbar för mycket på fel ort, och att det inte längre är den dagliga dosen jag är så van och fäst vid. Inte så konstigt att det känns lite drygt, för det är inte många kompisar som är som solen när det dagas, parken där i våras. Detta är troligtvis det mest gay-iga jag skrivit, om troligtvis den bästa sortens vän.

 

/L

Vår tredje medlem av oss här på bloggen har äntligen kommit hem. Från andra sidan planeten har hon fått med sig massa feta saker till familjen, bland annat fick jag denna Edwardt-shirten. Älskar den. 

Annars rullar väl allt på som det ska och förhoppningsvis kommer det lite mer inlägg framöver, nu när truppen är samlad igen. 

/A