En blåsig men hemskt fin dag vid det turistigaste en kan hitta, ungefär. Jag har på ett sätt svårt att plåta sådana typiska motiv som detta. Fånga bild osv. Vill vara så speciell och annorlunda jämt, tröttnar på mig själv. Tills vidare langar jag dessa bilder.
Trädgårdsfesten
I lördags hade jag och min bror bestämt oss för anordna en fest. Huvudbonad var tvång, annars fick en inte komma. Så himla kul att alla tog det så seriöst. Cowboyhattar, cyklop, blommor och ormbunkar prydde gästernas huvuden när vi åt och drack och pratade under kastanjen. Lekte lekar och hade introtävling. Vi hade stökat fram gamla renhorn och sockerlådor, glasflaskor fick bli ljusstakar och vi hade klätt in trädgården med en girlang av färggranna vimplar. Tog tyvär inte mer bilder än såhär, var mitt uppe i sommarkvällen. Jag kan hur som grantera att det var fantastiskt fint när gården fylldes med folk och fest. Det var två trötta, nöjda och tacksamma gingers som snubblade i säng vid tre-snåret. Alla som kom, fina, gamla och nya bekantskaper. Tack och vi ses igen nästa sommar!
THE HUNDREDS
Picture by Linnea
I veckan har lite nytt krimskrams av titan fått äran att utsmycka mitt ansikte. Tro det eller ej, det gjorde inte ens ont. Jag har redan fått höra dom första tjur-skämten och troligen kommer det fler. Men jaja. Jag är iallafall riktigt nöjd med min septumpiercing.
LETS GO BACK
På en liten gata i Szentedre eller hur det nu stavades, Ungern. Det var 30 grader varmt och vi släpade våra vänner runt i små godisbutiker och åt praliner, langos och fotograferade.
Evigt letande efter solnedgången
Alltså. Den här resan som jag upplevt. Jag kan inte riktigt hantera skiten. Förstår inte vad jag har lyckats med riktigt. Jag får svindel av att titta igenom bilderna. Dessa solnedgångar över ett land jag aldrig kommer se ens halva utav, men som har skänkt mig de finaste stunderna.
TREES
MONO
Bild av Hanna, hitta hennes blogg HÄR
Vet ni, jag hinner inte med. Hinner verkligen inte. Men jag ska försöka komma med mer uppdateringar om resan oh så framöver. Ni är säkert ute och badar och solar och njuter av sommaren så det gör er säkert ingenting. Jag jobbar och försöker ta igen allt carpande på kvällar och helger. Men snart ska ni få se allt fint jag upplevt.
WEEKEND
Bild av finaste Linnea.
Om USA + ett litet kärleksbrev
Bild snodd från Carl-Robert. Oklart vem som höll i kameran så stäm mig.
Jag kände ingen alls av de 15 andra deltagarna. I två veckor skulle vi umgås. Skulle vara de enda vi hade på en annan kontinent. Jag var förväntansfull. Men aldrig orolig. Jag hade mina fördomar om tjejer i grupp. Men icke, för det skulle visa sig vara en helt amazing samling personligheter. Varje dag blev ett eget äventyr. På morgonen var det fotoundervisning av sjukt duktiga och erfarna fotografer på hotellrum. Bildvisningar av bilder vi själva tagit, fotouppgifter vi skulle göra inom olika genrer inom fotografi. Vi gick igenom Ancel Adams, Annie Leibovitz, landskap, porträtt, utmanande, göra bild kontra fånga bild, kamerateknik och mycket mer. Därefter bar det av i bilarna, mot nästa fantastiska landskap och nästa kust, berg, öken eller storstad. Vi skrattade, sjöng, åt och sov i bilarna. Så många mil av förväntansfulla blickar genom bilfönster. Vi fick se solnedgångar över hav, berg, städer. Diskussioner i natten någonstans vid Grand Canyon. Stjärnklar himmel ovanför, tusen mil asfalt under oss.
Jag kan egentligen inte skriva om hur det var, inte berätta heller. Snusmumriken har en teori om detta. När man berättar om sin resa försvinner en del. Oförmögen att klä min upplevelse i ord, så står jag där. Löjligt tacksam. För de veckorna, för att Emma Svensson ordnade allt framförallt. För att Malin och Aboud och Elin och Carl-Robert körde bilar och delade med sig av sina erfarenheter. Tacksam för allt. Tack till mig själv som kastar mig ut i det okända. För det är så himla värt. Så fina vänner jag hade kunnat gå miste om. Men där stod vi, två veckor senare. På flygplatsen och sa hejdå och vi ses snart. Grät en skvätt. Grät i Stockholm också. Ledsen över att skiljas. Glad över att ha träffats. Fått hänga med personer med samma intresse, från andra städer och andra byar. Från Stockholm och Örebro. Från Göteborg. De skrattar högt. De gillar koriander. De använder fel pronomen och är från Skåne. De är systrar och tvillingar och vänner och tar så fina bilder. De är ekorren i Ice Age. De älskar väskor och idomin. De gillar trance, hiphop och indie. De är fuckin fighters som går längre än de trodde de kunde klara av. Så imponerad. Speciella och trevliga och roliga och fina och starka och beundransvärda och talangfulla. Nu blir jag ledsen igen. Det må vara så cheesy så det är på gränsen, men ni gjorde verkligen resan. Så. Nej vet ni vad. Det var en resa som jag ska tjata ut något otroligt inför mina framtida barn. Min egna "När jag var på bali"-resa. Jävlar va kul det var. Så!
PETRONELLA
Petronella i Death Valley. Sisådär 45 grader men rockar det fortfarande.
MONO LAKE
Helt amazing solnedgång vid Mono Lake, nära Yosemite.
DRIVE BY
Livet på roadtrippen rullar på, ha ha. Nä men allvarligt, så himla kul. Vi kör genom öknen och stannar på motel, åker morgonen därpå efter några våfflor till frukost. Genom dammiga landskap som sträcker sig långt långt bort, avstånd har fått en helt ny innebörd. Vi lägger hundratals mil bakom oss och far vidare mot nya städer, genom ständigt föränderliga landskap. Fotostopp, stannar på diners och käkar, sen kör vi vidare. Ibland fylls bilen av tystnad, ibland allsång och ibland intressanta samtal om allt möjligt. Pratar gamla slagsmål och historier, lär känna varandra och byter erfarenheter. Åker genom natten, sover i obekväma ställningar eller blickar ut genom bilfönstret i natten. Jag har det bra.
PAULINA
Paulina i Death Valley för några dagar sen.
AS BLUE AS THE SKY
Pictures by Matilda
Åter igen finns det inte så mycket att skriva. Vädret är skit och jag känner mig uttråkad. That's it.
/A
SANTA MONICA
En eftermiddag i Santa Monica, dag 2.