Australien står i lågor och dit är jag på väg. Helt frivilligt har jag valt och lämna allt de trygga och åka till andra sidan jorden. Inte få fira jul med hela släkten och inte få somna bredvid honom. Inte skratta så som jag skrattar med min fina syster som på första bilden. Eller ja, inte på ett tag i alla fall, för att inte låta överdramatisk. Det finns ju dagar när man undrar vad det egentligen är man har gjort, vad sjutton man har gett sig in på. Men så finns det dagar när man inser att man kan göra precis vad man vill just nu, och att det här faktiskt är ett litet vilset försök till just det, att göra vad man vill med sitt liv. Barriärrev och outback känns som en helt okej början. Och så får man den där känslan av att vara oövervinnerlig istället, som om ingenting i hela världen är orimligt eller omöjligt. Här åker lilla jag till andra sidan jorden, utan någon riktig koll på någonting känns det som. Men jag har lärt mig en sak, när man har den känslan kan man alltid tänka "det kommer bli en bra historia att berätta senare", och då brukar det kännas lite lättare. Och jag tror det här kommer bli en jävligt bra historia till slut. 

 

 

/M