Det slog mig att titeln kanske borde ha varit "riktiga män" istället, men eftersom jag hade tänkt nämna självaste kronprinsessan så falerade det hela. Gaygalan är något som får mig att tro på mänskligheten. Faith in humaity restored. Jag är inte gay, jag slåss eller kämpar inte för HBTQ. Men just gaygalan är något som gör mig så oerhört glad. Visst är det lättillgängligt att sorglöst tycka om det när det framställs sådär, när starka och inspirerande människor tillsammans med Sveriges kändiselit driver med sig själva och få det hela att se ut att vara ett enda stort kalas. Men jag tycker det är okey att tycka om det just så. För att, att säga att jag inte bryr mig vore fel, men att jag som inte annars riktar min fulla uppmärksamhet mot detta gör det just då, då måste det ju vara värt någonting. Och kanske, men bara kanske, når det även ut till andra männsikor på samma sätt. 

 

Berörde gjorde det i alla fall. Bara att sjuksköterskan som faktiskt torkade tårar utan handskar var är oerhört stort, och att Victoria näst intill skrek ut sin hyllning till årets homo, det var också ganska stort. Och att människor som Soran, Jimmy och Lawrence, Adam och Adam, och Jonas Gardell verkligen visade hur riktiga män ska vara och att riktiga kärlekshistorier finns. De är modiga, roliga och samtidigt väldigt attraherande. 

 

/M