Jag ringer ett samtal på 29 minuter på torsdag kväll, blir uppring fredag morgon för 23 minuter till av samma sak. Sitter på badrumsmattan och är bekymrad, den alltid så förstående rösten på andra sidan linjen är även den fylld med frustration och tvivel. Demokrati. Ja. Rätten till att få tala. Rätten till att inte lyssna. Mänskliga rättigheter. Vänstermänniskor som inte jobbat en enda dag i sina liv. Fördommar. Kapitalism, liberalism, rasism, feminism. Polisen. Protester, våld. Sverige.

 

Det tycks och tänks så jävligt överallt. Bara för att man ska tycka och för att att tycka är populärt. Åsiktsstormen härjar på internet, på bloggar och på sociala medier. Den äter upp allt i sin väg. Engagemanget verkar finnas överallt. Verkar. Det trendar. Provocerar.

 

Det är fortfarande bara Maj. Jag är trött. Trött på alla som ska tycka. På att alla har rätt att kommentera allt och alla. Att ha en åsikt om saker som verkligen inte är deras business. Jag är trött på alla twitterpolitiker, alltså trött på mig själv. Trött på alla dumma jävla åsikter. Trött på vita män som kämpar för sin rätt att säga negerboll, på samma sätt som de är trötta på mig för att jag säger att de inte får säga så. Jag själv är trött på mig som ser det som mitt personliga ansvar att föra någon slags kamp. Trött på att känna mig nedslagen och sitta på badrumsmattan i 29 minuter. Trött på människor som ska säga emot med dumma jävla argument och som ska hetsa mot andra. Som känner sig kränkta och missförstådda när de faktiskt inte blivit ifråntagna någonting i jämförelse med dem som de inte kan tåla att ha i sitt land. Som hittar på, som har "hört", som bildar sig uppfattningar utan att ha läst ett enda ord. Som inte gått klart gymnasiet men som vräker ur sig en bibel på facebook varje vecka. Trött. Och det är inte ens riksdagsval än. Brace yourselves, snart kommer de. Kränkta skolavslutningar-i-kyrkan-inlägg, topless-debatter inför stundande bikinisäsong, blondinbella som köttar på med sin antifeminism, valkampanjer, ännu mer debatt och ännu mer facebookinlägg. 

 

Igår röstade jag för första gången. Det känns faktiskt som det gjorde skillnad. Det är min chans att säga ifrån. Lyfta det som jag föredrar. Vet ni, det är bra med engagemang. Gå och rösta om ni har rösträtt. Det är bra att alla får komma till tals, det är bra med debatt, diskussion, dialog, kommunikation, allt är jättejättejättebra. Jag upplever att så länge man läser på, är man värd att respekteras för sin åsikt. Samtidigt har jag all rätt i världen att tröttna ur. Men jag är ung och den här världen är ny för mig. Jag ska lära mig att inte ta åt mig, strunta i allt dumt för det kommer alltid skrivas saker jag inte håller med om. På samma sätt som jag kommer läsa så många kloka ord av fina människor. The good with the bad, yttrandefrihet. För det kommer alltid tyckas och tänkas om allt. Om precis allt. Jag kan bara fokusera på att lyfta det som är rätt istället för att försöka pressa ner det jag anser fel. Kämpa för ökad förståelse. För medmänsklighet. För klimatet. Inte kämpa emot dem och dom och de och dem andra. Positivt. En fredlig kamp.