Jag har det himla bra. Men jag vill komma tillbaka. Tillbaka till vårt Fylke, till våra äventyr och allt som hör till. Solen och ängarna och skogarna och vattnet. Det har varit tre dagar av sol de senaste månaderna. Kan knappt kalla det vinter. Jag som älskar vintern. Men stadsvinter är inte samma sak som de snövallar, täckbyxor och sparkturer i solsken på isen jag är uppväxt med. Avgaser, slask, trottoarer, tunga deppiga moln över lägenhetshus. Det är tvärtemot och fel och sunkigt. Ingenting är som det ska för årstiden, och dimma och allt grått liksom smutsar ner inte bara ute, men inne i lägenheten där jag bor. Mina frissiga hårtoppar suger åt sig allt och känns konstant smutsiga. Men det går snart över. Snart ska jag luta mig ut genom fönstret igen och känna att nu jävlar är det vår. Kameran och jag ska bli bästa vänner igen och jag ska klippa de toppar som känns som de blivit släpade i slasket de här månaderna. Snart. När fräknarna kommer och vi ska till Ungern, vi ska se Håkan på Ullevi och jag ska till USA. Så mycket att längta till, och när solen värmer min bleka hud igen kommer jag känna att, nu. Nu är jag tillbaka.