Med vinden i håret och för kallt klädd spatserade jag i min barndoms skog och på mina första cykelturers grusvägar. Bakade tårta till en kille som betyder så himla mycket för mig, och umgicks med baby brorsan. En bra dag. Vi har ett litet problem med den så kallade bildkvaliteten, men ja, det får gå ändå. Kika in här annars. Och så är jag sådär löjligt nöjd och glad igen över att ha så fina vänner. Snart är säsongen slut och det kommer bli skittråkigt att inte träffa dem alla varje dag. Så är det.