Jag tog studenten nu i år och har tusen idéer för vad jag ska göra nu. Gick samhällspogrammet och jobbade lite vid sidan av skolan. Nu när jag gått ut har jag jobbat, främst inom restaurangbranschen som jag har varit i de senaste tre åren, men även vikarierat en liten sväng på högstadiet. Har sparat allt jag kan och i början av november åker jag till Australien i tre månader för att resa runt med en vän. Skräckblandad förtjusning. Längre än så har jag inte kommit med framtiden. Vill (i alla fall vad jag tror nu) plugga vidare lite senare inom diplomati, bistånd, eller männskliga rättigheter. Rädda världen helt enkelt. Men just nu känns det som om det blir flytt nånstans när jag kommer hem bara för att göra något annat. Annars då, jag gillar musik och konserter. Håkan, Lasse, Säkert, och lite Noah and the whale, Mumford och Bruce Springsteen. Tvekar inte att hänga med min far på hårdrockskonserter om det vore så. Gillar inte människor som inte kan bete sig på konserter och människor som saknar medkänsla eller någon sorts empati. Aja i alla fall. Gillar popcorn, och antingen en riktigt god pasarätt, eller bara skräpmat. Och tacos, tacos är bra. Jag vill resa så mycket som möjligt undet mitt liv och blir ibland lite uppgiven när jag inser att jag inte kommer besöka alla fina platser som finns. Jag stressar för mycket, stressar över saker som inte finns och får svårt att andas. Gillar inte att bli missförstådd och och pratar ganska mycket. Älskar vår katt och att skratta till roliga, meningslösa klipp på Youtube. Med bloggen vet jag inte riktigt vad jag vill, men jag vet att jag verkligen tycker om känslan av att få till en riktigt bra bild. Att upptäcka nya och annorlunda platser är det bästa, när man förstår att det kommer kunna bli någonting man kan vara stolt och nöjd över. Så därför tar jag och bjuder på den första bilden som gav mig just den känslan, och som gjorde att jag kände "shit, jag har ingen aning om vad alla andra tycker, men jag gillar verkligen den här". 

 

*Update: Är just nu i Australien. Konstaterat tre saker. Har lärt mig att hemlängtan är svårt och att jag uppskattar alla där hemma något otroligt. Att resa är inte alltid enkelt men jag älskar Australien och de trevliga människorna här. Och till sist, vår rumskompis från Kongo får mig med sina historier om släktingar i rebellgrupperna att inse att just de ämnen jag tidigare sa att jag skulle vilja läsa, är precis det jag vill.