Blir helt nostalgisk när jag ser de här bilderna. Det trodde jag ju inte, att jag skulle sitta här och le och minnas tillbaka. Minns hur stressad jag var, skapade en press som inte fanns. Rädd och osäker, hade ju aldrig förr gjort något sånt här. Minns min misstro när tjejerna fixade mitt hår och hur imponerad jag sedan blev av resultatet. "Oj, lite såhär kanske man kan göra, vi provar!" är ju exakt det man vill höra när man sitter med hårnålar i hela håret och på helspänn, med ett pressat tidschema undrar hur det här ska sluta. Jag minns hur nervös och förväntansfull jag var, och hur Jonas ändå fick mig och känna mig så bekväm. Minns hur jag kände mig fin. Klingande glas och skratt. Minns oron för att träffa sitt ex för första gången sedan uppbrottet, och lättnaden när man kunde prata och skratta ihop. Minns alla nya och roliga vänner man träffade. Och de gamla och fina som fanns där och stöttade. Minns att det kändes magiskt ändå, lite som en bal på slottet. Minns hur roligt det var när jag drack för mycket champagne, välte ut ett vinglas och var tvungen att knäppa upp klänningen för att kunna andas. Och hur jag tillslut dansade med mina sidenbandsklackar i handen. Sedan gick vi hem igenom sommarnatten. Jag hade för ont i fötterna för att inse det fina i det hela. Men det var sommar då och natten blev ju bra, så det var vackert, men det såg jag först idag.

 

Så nu läntgar jag som aldrig förr till våran bal. Det är något speciellt ändå. Och ett år äldre och ett år säkrare tänker jag inte vara rädd och nervös. Lite kittlande, hisnande nervös i så fall. För i år ska jag bara njuta. Njuta bland tyger i vackra färger och stiliga pojkar, familj, vänner och champagne. Sedan kan vi fånga den där sommarnatten.

 

/M