Lite bilder sen vi gjorde en shoot med massa glitter för några veckor sedan. Och idag tog jag mig igenom 3 nationella delprov i biologi på rad. Sen satte jag mig på första, bästa bussen hem.

 

/A

Jacka och solglasögon, Second Hand

 

Att handla begangnat är så jävla bra. Även om jag handlar på stora kedjor då och då, är det så mycket roligare. Några av mina favoritjackor, skor och tröjor kommer från Second Hand. Det är så många fördelar. För det mesta hyfsat billigt, det finns alla möjliga stilar och årtal, det är bra för miljön att återanvända och det är lite av en sport. Det blir en underhållning, jakten efter fina gamla grejer, även om man nödvändigtvis inte köper allt som fångar ens öga, så blir det också en upplevelse. Ofta går mycket av pengarna till välgörenhet, istället för ner i företagens ficka som ändå inte betalar sina arbetare. Oavsett, så tror jag att det jag gillar mest är känslan av att ingen annan har samma sak som en själv. Jackan eller skorna har kanske massproducerats en gång i tiden, men för det mesta är prylen unik och speciell. Min framtida lägenhet kommer se ut som ett kaos med gula soffor med fransar som de flesta skulle tycka vara ganska fult. Men gillar jag det spelar det ingen roll. Sen kommer det också bara vara jag som har det. Det låter förmodligen som att jag har tvångstankar, att jag måste vara egen, unik och speciell och ni vet. Så kan det ju faktiskt vara. Absolut.

 

Fast mest tror jag det handlar om att uttrycka sin personlighet, vilket jag tycker är allas rätt, och att på ett sätt trotsa något slags samhälle där vi ska stöpas i samma form, se ut på ett speciellt sätt eller följa trender som vi kanske egentligen inte gillar, men luras till att köpa för att det skulle vara det senaste. Jag blir obekväm när jag ser hur prislappen på kläder kan vara en biljett in i eller ut ur grabbgänget. Hur 12-åringar ser ut som 35-åriga mammor och spenderar alldeles för mycket tid på sitt utseende. Alla har sina prioriteringar, stil och smak. Självklart, absolut och varsegoda. Det är ens rätt. Därför tycker jag att det är bra med begangnat. Det tänjer på gränser och ger alternativ. Jag vill ha min gula soffa med fransar, och tack vare second hand-butiker kan jag få den. Jag ser det som en möjlighet till att göra ett val. Att kunna handla grejer och samtidigt bry mig om miljön, andra människor och mig själv. Så kan man påverka. Väldigt lite men väldigt enkelt. Jag ser det som lite utav en frihet. Och jag tycker det är viktigt med frihet. Men det kanske bara är jag.

 

 

Lite från senaste. Peace

 

 

Den senaste tidens kval, nederlag och succéer ser ut som följer; svensk eller dansk fläskfilé, alltså sätta personlig ekonomi eller de stackars djuren/miljön+allt annat tjafs först, slutade med den svenska efter en stunds övervägning. Ganska nöjd med det ändå. Kämpar på med att smyga in vegetariskt och nyttigheter i vardagen. Det är viktigt, har jag kommit fram till. Beach14 i all ära, men mest av andra anledningar. But still, ej fullt konverterad så fläskfilé får gå för idag. Efter det led jag ett bittert nederlag mot luftpumpen på OKQ8, då den inte ville samarbeta och jag kan ju inte fråga om hjälp, mitt stolta arsle, så det slutade med åkte därifrån med tröttare däck och en känsla av att om jag varit man hade det fungerat/fan va dålig jag är. Succe´? Allt annat typ. Träna-städa-tvätta-lagamat-diska-osv. Jobbet rullar på. Det är varmt och solen tittar fram allt oftare. Det luktar vår-tidig-sommar i stan och det påminner mig om Budapest i varm eftermiddagssol, spårvagnen på morgonen,de rena gatorna och de sena kvällarna på favoritbaren. Nu ska jag äta min svenska jävla fläskfilé och njuta av livet.

Med vinden i håret och för kallt klädd spatserade jag i min barndoms skog och på mina första cykelturers grusvägar. Bakade tårta till en kille som betyder så himla mycket för mig, och umgicks med baby brorsan. En bra dag. Vi har ett litet problem med den så kallade bildkvaliteten, men ja, det får gå ändå. Kika in här annars. Och så är jag sådär löjligt nöjd och glad igen över att ha så fina vänner. Snart är säsongen slut och det kommer bli skittråkigt att inte träffa dem alla varje dag. Så är det. 

 

 

Med blöt rumpa, iskalla fötter och blodiga knän (bortredigerade) gick jag hemåt med Matilda för någon timme sedan. Det var tänkt att vi skulle gå en vanlig promenad men det slutade med en shoot i klänning. Mera bilder kommer så håll utkik. 

 

 

/A

 

Jag har det himla bra. Men jag vill komma tillbaka. Tillbaka till vårt Fylke, till våra äventyr och allt som hör till. Solen och ängarna och skogarna och vattnet. Det har varit tre dagar av sol de senaste månaderna. Kan knappt kalla det vinter. Jag som älskar vintern. Men stadsvinter är inte samma sak som de snövallar, täckbyxor och sparkturer i solsken på isen jag är uppväxt med. Avgaser, slask, trottoarer, tunga deppiga moln över lägenhetshus. Det är tvärtemot och fel och sunkigt. Ingenting är som det ska för årstiden, och dimma och allt grått liksom smutsar ner inte bara ute, men inne i lägenheten där jag bor. Mina frissiga hårtoppar suger åt sig allt och känns konstant smutsiga. Men det går snart över. Snart ska jag luta mig ut genom fönstret igen och känna att nu jävlar är det vår. Kameran och jag ska bli bästa vänner igen och jag ska klippa de toppar som känns som de blivit släpade i slasket de här månaderna. Snart. När fräknarna kommer och vi ska till Ungern, vi ska se Håkan på Ullevi och jag ska till USA. Så mycket att längta till, och när solen värmer min bleka hud igen kommer jag känna att, nu. Nu är jag tillbaka. 

 

Bilder tagna med Canon EOS 600D och en äldre analog nikon-någonting