Kontraster
Så här ser dagarna ut i mitten av Dalarna, i början på vintern. Mycket mörker. Men också lite sol. Efter två veckor utan sol så har den nu tappert lyckats lysa några dagar, och förvandlar allt detta mörka till något väldigt fint. Det är väl lite så man känner nu, det mesta är bara grå slentrian, men sen finns det också saker som lyser upp. Att baka lussebullar fast det inte är december med världens bästa pojkvän för han vet att man är ledsen över att man kommer missa sånt. Att säga nej till allt jobb och istället gå på date med bästa kompis. Att få vara hemma med familjen en fredag och kolla på tv. Sådana roliga saker har jag gjort och ska göra de närmaste dagarna. För sedan ska jag börja packa. Förbereda mig för 4 månader av riktig vinter. Lite som känslan i de här bilderna tänker jag om det; ena stunden blir det svart och fattar jag inte hur jag kan va så dum och åka hemifrån över vintern iår igen, bort från familj, pojkvän, vänner, julfirande och Isa. I andra stunden känns det som det perfekta äventyret, som något jag aldrig har gjort förut och verkligen ser fram emot att göra. Det känns spännande. Och jag håller fast vid hur jag tänkte förra året, när jag tvivlade på beslutet om att åka till Australien; hur det än går så blir det säkert en del bra historier att berätta.
CAIRNS
Jag fick ett sms för drygt en vecka sen, "Fan ett år sen vi satt på flyget nu". Det är helt sjukt var min första tanke. Så jag gick tillbaka och kollade igenom gamla bilder, och de här ovan är tagna ganska så exakt för ett år sedan, på andra sidan jorden. En brokig skara foton, då jag inte kunde häjda mig. Man vill så gärna bara ta det riktigt bra bilderna, de med en teknisk skärpa och ett fantastiskt motiv. Men det blev inte så den här gången. Jag ville ha med allt. Allt de som var så härligt men som jag förstod först efteråt. Det kan låta bortskämt men den första tiden i Cairns var hemsk. Vi ville bara få dagarna och gå så vi kunde räkna ner en dag närmare hemfärd. Allt började bara fel och vi väckte ibland varadndra om nätterna när hemlängtan blev för stor. Så vi kom på en plan; för att få dagarna att gå fortare så underhöll vi oss. Vi åkte till regnskogen och badade i forsar, såg massa djur och plockade mangos. Vi tillbringade dagar vid lagunen med nyfunna vänner och försökte lära vår japanska rumskompis att simma. Vi gavs oss ut på havet och dök vid Stora Barriärrevet och fick nya kompisar på köpet bland crewet på båten. Vi bytte hostel och flyttade in i ett rum med sju andra personer. Där hittade vi Ida från Norrland, som hängde med oss i väntan på sin pojkvän, Alex från USA som hade pluggat på Nya Zeeland och nu var påväg hem, och Gilbert såklart. Gilbert som hade flytt från Kongo och alltid gick omrking med en machete. Som berättade historier om sitt hemland, om hemska konflikter jag har skrivit om på gymnasiet, men som han hade upplevt i verkliga livet. Gilbert som var så snäll med en tvist av svart humor. Och sakta, utan att vi själva förstod det, så började vi trivas. Faktiskt riktigt mycket. När jag i slutet på vår resa fick frågan om vilken stad som varit min favorit svarade jag jag vet inte. Jag ställde samma fråga tillbaka och fick svaret Cairns. Ju mer jag funderade på det desto mer höll jag med. Det var mysigt i Cairns och vi fick uppleva en hel del, det var starten på vår resa och jag har många fina minnen därifrån.
HOLD MY HAND AS I'M LOWERED
Pictures by Matilda
Ber om ursäkt för att det har stått still ett tag här på bloggen. Med olika jobb- och skoltider är det klurigt att hinna träffas och plåta men vi ska skärpa oss. Vi har en spännande grej på gång, ett litet sammarbete, men tills dess får ni 2 bilder från i somras.
November
Ett självporträtt jag tog för ett tag sen, i brist på annat.
NORGE
Från fjällen i Norge, den här gången då Matilda och Alva var upp. Som det tidigare har sagts, det är verkligen något speciellt med den här naturen.
Men sluta grina
Men sluta grina. Så känner jag. Bara sluta grina. Denna extremt upprörda debatt, där man helt förtvivlad sliter sitt hår i försök att få dessa överkänsliga, överreagerande männiksor att förstå. Förstå att man förstör ju Pippi, det är ju en direkt förolämpning mot både henne och inte minst mot Astrid Lindgren själv. Hur kan man vara så petig så man vill klippa bort ett ord va? Fy och skäms på sådana männiksor som inte ens bryr sig om att bevara vårt "svenska kulturarv" (trött på ordet). Det känns ju som allt är rasistiskt, fan man vågar ju inte säga någonting längre, man blir ju rädd för var går gränsen, snart klipper de bort hela Pippi, och egentligen så är inte ordet så himla hemskt, man använder det ju för att beskriva någon, det är ju inte ens rasistiskt. JOOO DET ÄR DET!!! Och vet ni varför? Historien. För er som har missat det eller vägrar förstå kommer nu en snabb och mycket pedagogisk historielektion. Genom historien så har svarta människor mer än ofta tillhört den förtryckta gruppen. Och ja, man har säkert varit jättedum mot vita också någon gång men det finns inget direkt ord som används än idag för det. Kanske just för att det hör till undantagen. Iallfall, i århundraden har ordet använts nedsättande. Som ett exempel användes det för de svarta slavarna i Nordamerika. Definitionen av slav är "person som är annans egendom" eller "rättslös person som annan äger". Det vill säga, slav=mindre värd som människa. Och försök häng med nu men kanske kan det vara så att ett ord som under historiens gång bland annat anspelat på att man är mindre värd som människa, idag kan kännas kränkande. För mer förtryck genom tiderna googla kolonialism. Slut på historielektionen. Men okej, det kanske är lite rasistiskt då men för det behöver man inte hålla på och förstöra Pippi. För det första förstör man inte, man uppdaterar, orginalverket finns kvar och alla utgåvor fram tills nu finns kvar, så man behöver inte ligga sömnlös för det. För det andra, Pippi är till för barn, för alla barn. Och ingen ska behöva känna sig obekväm eller kränkt när de tittar på barnprogram. Och dessutom, vet ni hur barn lär sig? De härmas. Det är klart att de kommer ta till sig ordet och sedan kanske också använda det, och då ska man stå och förklara för små barn att nej det är ett elakt ord som man inte får använda men tyvärr har det inte försvunnit för det var så många som känner sig så kränkta om vi skulle ta bort det. Alltså va? Från twitter: "Det här med att bli kränkt över att klippa bort kränkningar som inte kränker dig. #pippigate".
Men vem är det då som får bestämma vem som bli kränkt och inte? Vem är jag och sitta här och predika egentligen? Va kul att jag frågar! Jo, alla har rätt till sin egen åsikt, men, är det något jag har kommit fram till så är det detta; det handlar om tolkningsförträde. Och för att fortsätta med min enastående pedagogik: "Tolkningsföreträde innebär att en person/grupp/ideologisk riktning har förtur på tolkningen av ett avtal eller dylikt." Eller som bloggen vardagsrasism beskriver det: "Kortfattat betyder tolkningsföreträde att personer tillhörande en förtryckt grupp har första tjing på att definiera hur det förtrycket ser ut, vad som är nedsättande mot denna grupp samt hur kampen skall föras. Personer som inte hör till gruppen får fortfarande ge sina tankar och åsikter men dessa har inte fullt samma betydelse och vikt som åsikterna från de inom gruppen. Exempel på detta är att om en muslim säger “detta är nedsättande mot muslimer” så bör en som icke muslim lyssna och inte börja komma med en radda ifrågasättanden och tjaffs om varför det inte alls är nedsättande mot muslimer. Tolkningsföreträdet betyder att de som inte hör till gruppen inte har samma rätt att höras, synas eller säga sin åsikt. Något som ofta ses som oerhört provocerande för personerna i privilegierad position som är van att få delge sina åsikter i alla sammanhang." Självklart är tolkningsföreträde komplext och kan missbrukas, men personligen tycker jag man kan ställa sig frågan: Har jag en personlig erfarenhet av det här förtycket? Om nej lyssna då gärna på någon som har det innan du vräker ur dig något dumt. Eller för att ta ett konkret och förenklat exempel från Facebook: "När folk ba: Ah men jag tycker inte det är så rasistiskt och säga så. Eh nej jag tycker inte det gör ont på mig att sparka dig på smalbenet. men en av oss får likförbannat ont. Vilket verkar mest rimligt? Att du vänjer dig med att jag sparkar på dig, eller att jag slutar sparka?"
Så jag tycker vi istället ska ta och fokusera på något annat, för som jag ser det finns det inte många oklarheter i det här. Inger Nilsson som spelade Pippi har själv sagt att Astrid idag hade valt ett annat ord. Ordet är rasisktiskt och som ni kanske har märkt har jag inte ens använt mig av det i den här texten. Glömma får vi aldrig göra, för det är av historien vi lär oss. Men låt då ordet kommas ihåg och förklaras i rätt sammanhang, i bland annat historieböckerna, och inte av ett litet barn som kollar på Pippi.
BREATHE
Porträtt av Alexander, Mia, Magnus, Erik, Simon tagna av Matilda och Linnea. Alla fantastiska medlemmar i RONDA. Ni hittar dem och deras förtrollande musik här!
FJÄLLBÄCKEN
Är så svag för landskapen och friheten. Några timmar med bil sen är en här. Långt från alla och allt. Inte en människa i sikt. Bara vidsträckta vyer som du kan nå så länge benen bär. Dina egna ben. Ett steg blir tusen.
You made flowers grow in my lungs and although they are beautiful, I can’t fucking breathe.
Pictures by Alva
En dag ska jag också ha ett tak av blommor.
COAST
från nolla till etta
Nyfärgat hår, en dagbok som blir gladare och gladare och en feminist as fuck-gnuggis. So, what have I been up to? I lördags, efter kaffesump, äggskal och mjöl i håret, blev jag dubbad till äkta etta. Sedan var det dans, dans, dans och härliga människor överallt. Fredagen var konstig och söndagen var lugn.
/A
LOVE
Jag har flyttat in till den här mannen. Jag jobbar heltid nu ett tag, därav min frånvaro. Men så är det ibland. Motivation, tid och energi springer om varandra samtidigt som kameran och min kreativitet dammar i ett hörn någonstans. Puss
/L
l I MISS THE SPACE BETWEEN YOUR EYELIDS
Pictures by Matilda
Första dagen som en äkta gymnasieelev. Är riktigt peppad och känslan säger att allt kommer bli riktigt bra. Musikspelande och sköna människor all day. Bilderna är bara några dagar gamla och brillorna lyckades Matilda få med sig hem från Way Out West. Har inget mer att säga så vi höres.
/A
green
Pictures by Matilda